Så här ser ett brev ut

Vecka 7

Ni skrev båda om samma kväll, men inte om samma sak. Du, Anna, skrev att "det enda vi sa till varandra i onsdags var vem som skulle hämta på fritids". Erik skrev att han "satt kvar en stund efter att alla somnat, och det var den enda tysta stunden på hela veckan". Ni beskriver samma hus och två helt olika behov av det. Det ni ser olika på är inte om veckan var tung. Det är vad tystnaden är till för. För dig är den ett tecken på att ni glider isär. För Erik är den det enda stället där ingenting krävs av honom. Ingen av er har sagt det till den andra, och båda har dragit en slutsats av det. I augusti skrev ni båda om samma sak från andra hållet: du att du saknade att bli frågad, Erik att han inte visste vad han skulle svara. Det är fjärde gången på tre månader som ni beskriver samma kväll på två sätt. Samtalet att ta i veckan: fråga varandra vad tio minuter ensam faktiskt gör för er. Börja med meningen ovan, ordagrant, så slipper någon hitta på en ingång. Saken att göra: bestäm en kväll den här veckan där ni båda är tysta i rummet samtidigt, med avsikt. Inte för att prata. För att se om tystnaden känns olika när den är vald.